Kanske dags att tänka till innan de blir försent

Han säger att jag viker ut mig, men förstår inte vart fan jag har vikit ut mig?
Jag la upp en bikini bild, precis som många andra gjort. Men jag är snygg, jag har fin kropp och folk kan inte hålla käften stängd för att dom har sån jävla kass självkänsla. Jag har heller inte världens bästa självkänsla och det är jag mycket väl medveten om. Men inte fan sitter jag och hackar på andra.


Men de roliga är att när DU hackar på mig, så inser jag bara mer hur jävla svartsjuk du är. Det är dig du sänker och mig du höjer. Tänk på det G-rabben.


just a kiss in the moonlight

Ber ingen alls att läsa, jag skriver det enbart för att få ur mig det.


Jag hatar att se dig och inte gå fram å pussa på dig. Men jag älskar att se dig, se när du ler, se att du är glad gör mig glad. Jag trodde aldrig att jag skulle falla för dig, vi har varit vänner så länge och efter tre års vänskap bara föll jag dig? Jag kan knappt förstå det själv. Men nu är allt borta. Vi hade kunnat fixat det bättre om vi bara vela. Jag vill bara ha dig här, jag kan inte förstå att jag är utan dig. När jag kommer in på rummet vill jag bara se dig ligga där i min säng, titta på tvn, sen titta på mig å le. När du drar mig tätt intill dig i sängen " baby? älskling? ". När du pussar på mig överallt i hela ansiktet, jag skrattar och jag är lycklig med dig. När du lyfter mig och jag har mina ben runt din midja samtidigt som jag känner dina läppar mot mina. Jag ser inte dina nyklar ligga på mitt nattusbord nå mer, inte din keps på golvet nå mer. Ingen du i min säng nå mer. Ingen du som jag går ut för att pussa på i en halvtimme innan dina träningar. Det finns så mycket jag villl göra med dig, jag vill inte ha det såhär. Jag saknar dig mer än ord kan förklara. Det blir värst på kvällarna, då jag vill smsa dig och bli tårögd till dina sms " Önskar jag kunde ligga där med dig i sängen, hålla om dig och pussa på dig " Jag vill inte sakna dig, men jag kan inte låta bli. När jag ser dig, jag blir så glad hela tiden. Men jag saknar dig så mycket, saknar att ha dig här med mig. Saknar att höra din sms signal flera gånger om dagen. Du har en speciell sms signal, så vet när det är du. Du är det bästa som hänt mig. Det bästa jag har, det bästa jag någonsin fått. Jag hatar mig själv för det som hände mellan oss, alla bråk och allt tjafs. Jag önskar jag kunde ta tillbaka allt, göra allting bra. För jag vill bara vara lycklig med dig, för mig är du den enda, den enda jag vill ha. Det skulle göra så ont att se dig med någon annan. Allt vi sagt, allt vi planerat att göra, jag hatar att göra det utan dig. Det gör ont i mig, jag saknar dig för mycket nu. Jag blir frustrerad. Jag minns sista pussen jag fick av dig, du titta på mig å log när jag höll i tlf, du tog tag i min haka och sa hejdå och skratta lite, du pussa mig två gånger, titta på mig när du tog dörren och innan du stände den såg du så glad ut, jag vart så glad när du va glad. Men på något sätt förstår jag dig lite, men jag förstår inte att du va för feg för att fortsätta, för feg för att ge det en chans. Jag skulle göra allt för att få ha dig här igen, allt för att vara din.
Jag skulle göra allt för att få kalla dig min pojkvän.

i'm fine without you

jag trodde jag aldrig skulle säga det här, men jag bryr mig inte om vad du gör längre. det va ett bra långt tag sen det kom en tår för dig nu, det va ett bra tag sen jag tänkte en tanke på dig och insåg att jag sakna dig. det va ett bra långt tag sen jag behövde dig hos mig. jag klarar mig bra utan dig, du behöver inte höra av dig alls.


all this fucking emotions

Jag vill bara packa mina saker nu, flytta och börja om allt, jag är så irrterad på att bo här med massa idioter. visst, vart jag än kommer så kommer det finnas idioter. Men just nu vill jag bara börja om allt, flytta och försöka göra så gott jag kan. Vill bara packa mina saker, ställa allt utanför, titta in på mitt rum, le och sen bära ner alla saker, packa in i bilen, sitta och le när jag snabbt åker längre och längre härifrån, komma till min lägenhet, inreda allt. handla saker, bestämma exakt hur jag vill ha det ööööverallt! bjuda över lite kompisar, ta det lungt med lite dricka, prata en massa och bara må underbart! usch..
TA MIG HÄRIFRÅN NU

j
ag inser bara mer och mer vilken jävla idiot du är, jag kanske är dum, men inte så dum lilla gubben. så mycket jag offrat, så mycket som jag tagit dig före, men det är slut, jag går inte på ditt skit nå mer, du har bara visat hur jävla dålig du är nu och jag vill inte höra något av dig eller jo jag vet att innerst inne så vill jag att du hör av dig, jag vill att du säger förlåt för allt du gjort, men inget mer. för det du har gjort med mig, det har tagit mig isär, men du kan inte ens vara uppriktig och berätta sanningen och säga förlåt sedan låta mig vara eller vara min vän. du måste alltid sabba allt för mig, det är inte första gången. 2 års tid, du leker fortfarande. jag vill att du hör av dig så jag kan göra allt för att inte svara. men igentligen är det inte bra, för jag kommer vara samma dåliga person om jag sårar dig för att du såra mig. jag är så jävla trött på det här, du är en idiot och jag är så jävla trött på dig, ta dina jävla ord och allt vi delat och gå härifrån, för jag vill inte ens behålla våra minnen.
SUCKS TO BE YOU RIGHT KNOW

Men jag hatar tanken av att vara utan mina närmaste vänner, dom jag håller som närmast mitt hjärta, the people who never lets me down. och då menar jag, VAD DET ÄN GÄLLER. de som aldrig klagar på mina drömmar, hur jag pratar eller vad jag vill med mitt liv. de som alltid stöttar mig. hur ska jag klara mig? nöja mig med att sitta vid en varsin dator och se varandra i en webb? nöja mig med att höra deras röst över telefonen eller få sms av dom. det kommer kännas, men dom vet att du är välkomna hela tiden, spelar ingen roll vilken tid, vilka dagar. as long as they don't came to hurt me. och dom är mina vänner? så dom sårar inte mig! att klara mig utan min älskade pappa? eller min mamma? jag kan vara sån mes ibland. för det finns inget jag älskar mer än när pappa skojar med mig, eller kommer och pussar på mig när jag ser sur ut eller hur han alltid lyckas lugna ner mig när jag slår sönder saker för att jag inte klarar av vissa saker, alla ord, all stress, all vilja som aldrig går i uppfyllelse. när vi åker ut med bilen, höjer musiken, pratar om allt möjligt, skrattar och slår gul bil på varandra. jag vet inte hur jag ska klara mig utan dom..
DET KOMMER BLI SVÅRT, MEN DOM LÅTER MIG LEVA MINA DRÖMMAR

jag kan inte tänka mig utan dig.

Skiten kommer tillbaka, jag hatar att jag erkännde precis som jag kände för dig. Jag tjänar ingenting på det, det är du som tjänar på det. I förrgår natt när vi tjaffsa i någon timme så satte sig många pusselbitar på plats. Jag kände att jag hade rätt i allt jag sa, du sa inte mycket alls. Jag satte dit pusselbitarna utan att du hjälpte mig eller avsluta det. Du titta på, vägra släppa blicken från det. Vi känner varandra, vi har haft samma bråk i några månader nu, det tar kål på oss två och det har vi erkännt. Men är det inte jag, så är det du. Tidiga kvällar blir till sena nätter när våra bråk startar. Alltid något, minsta lilla har vi att bråka om, jag förstår inte själv ens hur vi finner anledningar till att ha något att bråka om. Tårarna rinner flera gånger, tändaren tänds, händerna flyger in i väggar, huvudet åker in i väggar och saker flyger runt om kring mig med en smäll i golvet eller väggen. Jag hatar hur vi har det, trots att jag inte kan tänka mig tanken utan dig, det går bara inte.

..

irriterande, skrattretande, oförståndligt, otänkbart och omöjligt.

När folk börjar hacka på mig och göra rykten om mig för att "jag ser så bra ut"? Tror ni jag valt mitt utséende? Tror ni jag vill att ni ska hata mig för hur mitt utséende?
Lika när det gäller om att jag är kort, inget jag kan göra något åt. Men ni har sån rätt till att hacka på mig dag ut och dag in.

Nu: Orkar inte skriva nå mer om det här, slår på en film och dricker en Smootie.


Just when I felt like giving up on us

Chest to chest, nose to nose, palm to palm.
We were always just that close
Wrist wrist, toe to toe
Lips that just felt like the inside of a rose
So how come when I reach out my fingers
It feels more than distance between us


we gotta hold on to what we got

va till affären och köpte hårfärg åt mig och fil åt mamma. sen kom min papi och hämta mig så åkte vi hem. och nu sitter jag och dunkar musik högre än någonsin trorja. så irriterad på min mamma så det inte finns pissord för det.

när du vet hur jävla svårt jag haft det, när du vet hur svårt jag ens haft det att orka eller vilja gå dit, när du vet hur mycket jag skrikit, grinat och vägrat gå dit, gått ett extra år för att försöka ändra på allt men att jag gjorde samma spår igen och nu när jag verkligen försöker, fått upp självförtroende att jag inte är dum, att jag faktiskt ligger på samma nivå som många andra, att jag kan om jag bara vill och koncentrerar mig och att jag får ett g, så har du mage att inte ens bry dig? inte ens "va duktig du är" utan det jag får till svar va "jaha...?" som om du inte bryr dig, du beter dig inte bra, inte alls

jag hatar att inte ha dig hemma kim, det är tomt utan dig, hur fan ska jag klara det här..?


ångra aldrig något som en gång fått dig le

sitter här åter igen.
känner hur jag vill bara att trårarna ska rinna, vill verkligen bara ha bort allt just nu. vill ha dig ut ur mitt huvud, men varje gång jag saknar tittar jag igenom sms eller bilder på dig. jag tänker på din röst, ditt skratt och ditt underbara leénde. från vinter till vår har jag nu kämpat, vi har kämpat.

det började så lätt, allting va så lätt. jag brydde mig, men inte lika mycket som nu. jag är fast nu, helt fast i dig och alla dina fel som jag älskar. jag har aldrig gett upp dig fast du försvunnit. jag har letat och letat efter fel på dig som får mig att tappa allt, men det är inte samma som förr. förr behövde jag inte ens leta, jag hitta fel fast jag inte ens vela på andra killar, vilket fick mig tappa allt och såra dom. men jag finner inga fel på dig, jag älskar allt du gör emot mig. trots att du sårar mig, så gör du på dom sätt jag förstår vad du håller på med och ordnar alltid upp allt efteråt, jag älskar det med dig.

jag har aldrig nått fram till dig, så jag har älskat dig på avstånd. min väg har varit lång nu, kantast med gupp och hinder, men du har tagit mig förbi allt. du har hållt min hand under hela tiden, fast vissa gånger har vi båda försökt att dölja det. båda vet mycket väl hur mycket vi igentligen önskade att vi fick vara med varandra. men bråken kommer, tårarna rinner och det förstör oss båda lite mer varje gång, men bygger på något sätt också. jag tänker aldrig ge upp dig, aldrig någonsin tänker jag ge upp dig. jag kommer alltid alltid och åter igen alltid älska dig.

allt har varit svävande förr, för ett år sedan nu så var det bra. jag brydde mig inte lika mycket, men endå så mycket. vi börja bråka och du ringde mig 53 gånger, du smsa som en tok. men jag vägra svara, jag stängde bort allt. jag borde inte titta tillbaka, men min vilja är så stark. vi pratade i tlf varje kväll tills jag somna, du förklara hur mycket du älskade att höra mig sova, höra mig lugn och trygg. men du vela vara där med mig, hålla om mig och pussa mig godnatt och berätta att du älska mig.

jag vill gå vidare, lämna allt och bara sluta prata med dig. släppa exakt allt, men vart jag än går och vad jag än gör påminns jag om dig. du snurrar runt i mitt huvud flera gånger om dagen. men just nu är du komplicerad, så konstig och annorlunda. jag vill ärligt talat inte veta varför. jag låter det vara som det är, låter tiden rulla på och se vad som händer.


" jag kommer alltid att älska dig, det är bara dig jag vill ha. det spelar ingen roll om jag skaffar någon annan, för jag kommer alltid att älska dig. "

men jag är starkare än du och det har jag lärt mig nu, du har sårat mig mer än du tycks förstå.


Men en sak är jag endå säker på.
Ångra aldrig någonsin något som fått dig le.

Skrik, skratt och tårar, vi har delat så mycket tillsammans på så långt håll.


She looks in the mirror but the makeup don't hide the pain

Få mig inte falla mer när du vet att du inte kan vara hos mig och ta emot mig. Få mig inte vara lycklig för stunden för att det gör dig också lycklig, om det behövs så snälla lämna mig här själv, så jag kan få gå min väg ist för att stå här och vänta på något som aldrig kommer hända, utan bara hålla på såhär hela tiden, snälla låt mig gå isåfall..

hard to save a life

det gör ont, så himmelskt ont. igår tänkte jag på dig.
idag tänker jag på dig och imorgon kommer jag tänka
på dig. för du finns i mina tankar varje dag. vissa
dagar mer eller mindre än andra, men du finns där.
jag saknar dig så himla mycket, vill bara se dig växa
upp här, samtidigt som mig. se dig skratta, se dig le.
den sista tiden, dom där månaderna när du va sjuk
va det svårt att tro på ditt leénde, det såg inte äkta ut.
och det tänker jag på än idag, det är det som sitter
som mest, att jag aldrig hann se ett riktigt leénde
innan du lämna oss här, lämna mig själv. jag vill bara
ha dig här igen, krama om dig och gråta på din axel.
be dig att aldrig försvinna från mig igen. men tårarna
får rinna när jag sitter i min säng och lyssnar på musik.
jag hatar att vara utan dig, det är det värsta jag någonsin
varit eller kommer vara med om känns det just nu.
jag behöver dig, mer än något annat. du va en riktig
ängel, en underbar person som jag knappt kan förstå
varför, varför du? så snäll, gjorde aldrig något fel och va
så himla duktig på allt, varför du? jag hatar att vara utan dig.
/ Din bästavän.

You're in my heart just like a tatto

Jag hade en dröm inatt, jag drömde om stjärnor. Stjärnor högt där uppe som jag kunde ta på, när jag vaknade kom jag på att jag hade drömt om mina vänner. Det spelar ingen roll om ni bor 100 mil ifrån mig eller 100 meter ifrån mig, ni är bäst och jag tackar er för att ni är ni, bråk kommer och bråk går. Vissa har jag tappat och vissa står alltid kvar. Vissa är man mindre nära än andra. Vissa umgås man mindre med än andra. Vissa får en gråta, skratta eller bara le. Men det spelar ingen roll, för allt är minnen och jag älskar det. Dagar kommer, dagar går men minnen består. Minnen blir till sekunder, minuter, timmar, dagar, månader och år. Genom tuffa tider, genom hårda tider, genom bra tider, genom allt så finns jag här. Jag vänder mig tillbaka och jag gråter en stund, sen torkar jag tårarna och lägger en tanke på dom underbara vänner jag har. Det har gått upp och ner för mig precis som det gjort det för er, livet är en bergochdalbana och vissa svängar, nerfarter och uppfarter får en gråta och vissa får en skratta. Allt jag ville få ut egentligen va att, jag älskar er alla mina vänner.♥

everything inside me screams no

I stare at my reflection in the mirror
Why am I doing this to myself?
Losing my mind on a tiny error,
I nearly left the real me on the shelf.
No, no, no, no, no...

Don't lose who you are in the blur of the start!
Seeing is deceiving, dreaming is believing,
It's okay not to be okay.
Sometimes it's hard to follow your heart.
Tears don't mean you're losing, everybody's bruising,
Just be true to who you are!

Brushing my hair, do I look perfect?
I forgot what to do to fit the mold, yeah!
The more I try the less is working, yeah
'Cause everything inside me screams
No, no, no, no, no...

Don't lose who you are in the blur of the start!
Seeing is deceiving, dreaming is believing,
It's okay not to be okay.
Sometimes it's hard to follow your heart.
But tears don't mean you're losing, everybody's bruising,
There's nothing wrong with who you are!

Yes, no's, egos, fake shows, like BOOM,
Just go and leave me alone!
Real talk, real life, good luck, goodnight,
With a smile, that's my home!
That's my home, no...

No, no, no, no, no...
Don't lose who you are in the blur of the start!
Seeing is deceiving, dreaming is believing,
It's okay not to be okay...
Sometimes it's hard to follow your heart.
Tears don't mean you're losing, everybody's bruising,
Just be true to who you are!
yeah yeah yeah

försöker nöta in låten ist för att låta tårarna vinna just nu.. usch va jag hatar det här!

sometimes when..


ingenting

Så många olika känslor som snurrar i mitt huvud nu, ingenstans att ta vägen, jag är ensam med mina tankar som vanligt. Men jag är inte förvånad, jag är van.. Jag står på samma ruta som för längesen, det va längesen jag kände ett framsteg i mitt liv, att jag faktiskt gjort något att vara stolt över.. Jag är en dålig människa och lyckas aldrig bättra mig..

fyra veckors väntan

Bristande på tro har jag väntat i fyra veckor. Sanningen fanns där, jag kände på mig allt och jag hade rätt. Alla väggar började rasa och såg det men va för trög för att fatta att även våra kunde rivas. Jag trodde för mycket på något som jag borde tänkt till riktigt på. Mina tårar spelar ingen roll längre, du skulle bara veta hur krossad jag va dagen du stack. Det fanns inte för mig, jag vägrade inse. Jag fick panik och blev frustrerad. Slog huvudet i väggen samtidigt som tårarna rann. Jag blev helt förstörd. Dagen du stack fanns inte för mig. Försöker hela tiden spela cool, att jag mår bra utan dig. Kan inte släppa allt såhär, speciellt med tanke på att det var mitt fel. Ett missförstånd som fick mig säga tre ord och allt försvann. Jag trodde aldrig jag skulle känna såhär, inte med tanke på hur det varit. Du har alltid stått bakom mig, torkat mina tårar när jag vänt mig om och viljat gå bort från allt har du torkat mina tårar och berättat hur mycket bättre jag är än alla andra. Du fick mig tro att jag kan göra nästan allt. Du är den jag alltid kommer sakna, den jag aldrig kommer glömma och föralltid älska. Jag kom hem, hade varit ute och haft ännu en rolig dag med mina kära vänner. Det tog några dagar innan jag ens åt efter det som hände, sen fick jag i mig rejäl mat utan att spy, sen fick jag orken att gå ut och nu har jag till och med haft orken till att hålla på med andra killar. Det tog sin tid och det kommer ta längre tid än allt känns bra igen. Men när jag idag kom hem. Öppn datorn och logga in och du skrev, stanna mitt hjärta för en minut. Allt bara stod still. Du. Skrev. Till mig? Sen när dom där orden kom " gonatt bella, förlåt men saknar dig " vela jag bara kasta iväg datorn, nu står jag på samma ruta igen. Nummer ett. Det krävs på mycket mer än några ord på msn för att jag ska tro dig. Att du inte ens kunde lyfta luren och ringa mig, fråga hur jag mår och visa respekt och sen berätta att du saknar mig, utan istället skriver du på msn något sånt där? Kom tillbaka när du visar att det du säger menar du från hjärtat.

-

'Cause we've shared the laughter and the pain and even shared the tears.
You're the only one who really knew me at all.
So take a look at me now cuz there's just an empty space.
There's nothing left here to remind me, just the memory of your face
.
I wish I could just make you turn around, turn around and see me cry.
There's so much I need to say to you so many reasons why you're the only one who really knew me at all
.
But to wait for you is all I can do and that's what I've got to face.
i know i was jerk and did it all wrong, but i was afraid.

who you are

It's okay not to be okay.
sometimes it's hard, to follow your heart.
Tears don't mean you're losing.
seeing is deceiving, dreaming is believing.



03:15

Ärligt talat? Jag skiter i om ni läser eller inte! för jag skriver det jag behöver få sagt nu och vill ni inte läsa, gör det inte! Har ni något dåligt att säga, jag skiiiiiiiiter fullt i det sisters and brothers! Jag har insett själv att jag tar åt mig av onödiga kommentarer. Har ni något bra att säga lyssnar och tar jag åt mig.
Jag ligger vaken fast jag borde sova, legat och tänkt ett tag nu. Funderat på en hel del, en jävla massa jag ska orda upp. Jag känner just nu att jag gjort så många felsteg, klivit åt vänster fast jag borde valt höger, backat när jag borde gått fram. Sagt saker som jag borde hållit inombords. Hållit saker inombords som jag borde skrikit ut.
Just nu vill jag bara orda upp allt som jag gjort fel i mitt liv, men misstag förblir som dom är nu. Jag har gjort en del dåliga saker som jag ångrar, valt fel vägar när det gäller vänner. Men just nu känner jag verkligen att jag har världens bästa vänner som är närmast mig. Dom får mig må bra, dom får mig vilja stanna och åtminstone försöka älska mig själv.
Och ja, till... Min självkänsla? den är svår att ens veta om den finns. Jag har lätt för att trycka ner mig själv på botten och låta alla andra kliva, eller nej.. STAMPA på mig. Jag tror ofta att alla driver med mig, att dom faktiskt inte vill vara mina vänner utan bara driver och ska lämna mig snart. Jag har så jävla svårt att förstå att dom stannar och är mina vänner tills dagen jag dör.
Det krävs mycket skratt, tårar & ord för att jag ska förstå det. Jag kör på min egen klädstil och jag är inte den enda. Vi alla har våran egna stil, vårat egna sätt att klä oss. Jag klär mig efter humör, efter hur jag mår.
Så många bokstäver, ord och meningar som flyger i mitt huvud nu, JAG VILL FÖRÄNDRA MIG. jag vill bli en ny människa, bry mig om mig själv och förstå att jag faktiskt har känslor och att jag sårar mig själv mer än vad dom andra gör.
Något jag är duktig på är att INBILLA MIG SJÄLV!!!!! usch vad jag hatar det. Så fort något stort och bra händer för mig, inbillar jag mig att det inte är sant, att det är bara lögner och folk som driver med mig. Jag inbillar mig att jag är ensam, stänger allt ute och vet ni vad? JAG HATAR DET.jag kan verkligen trycka ner mig på botten, få mig må piss. Ligga på golvet och verkligen störtgrina. Ingen hör, ingen ser. Jag kan ligga där i timmar och tycka synd om mig själv. Så patetiskt. Jag känner mig så jävla värdelös, så tom och kall.
Men just nu känner jag mig stark, jag känner att jag vill förändras. Jag har alltid varit så att jag skrattar, ler och visar ingenting alls. Folk ser mig som en glädjespridare och ja visst, jag skrattar nästan hela tiden, åtminstone har jag oftast alltid ett leénde på läpparna och försöker visa min bästa sida. Men jag vill kunna visa att jag inte alltid mår bäst, jag vill bara att folk ska förstå att jag inte alltid är på topp.. Jag vet verkligen inte varför det är så, jag förstår knappt på mig själv..
Tro det eller inte, men jag kan knappt se på mina föräldrar. Vi bråkar verkligen jämt, vi behandlar varandra som skit. Dom tar bort saker från mig så fort jag gör något dåligt. Allting börjar blir så ensamt, pengar försvinner, jag har ingen ork till att fråga vänner om vi ska göra något för att allt man gör kostar pengar nu för tiden. Men jag blir av med pengar när jag bråkar med mina föräldrar, dom tar min dator ibland också.
Min mobil är något dom aldrig tar, jag skulle slåss med dom för att behålla min mobil. Det är när vi bråkar som jag låser in mig själv, sätter i mitt headsätt, låter tårarna rinna & musiken rulla på. Och vet ni vad? eller jag kanske bara skriver till mig själv.
Men skitsamma. Jag inbillar mig själv, fast inte samma sak då.. Jag inbillar mig själv att jag har det bra, att alla familjer har detsamma. Men jag börjar faktiskt inse att det är inte normalt. Jag vill inte bråka, jag vill bara kunna prata med mina föräldrar om ALLT men det går inte, det funkar bara inte så.
Jag vill kunna sätta mig i köket vid köksbordet när mamma håller på därinne, berätta något nytt och förklara hur mycket jag hatar eller älskar det. Det har hänt 3 gånger att jag kunnat gjort det. Pappa? han har jag aldrig kunnat gjort så för. Och det sårar mig inte förrän jag verkligen tänker till på det.
Sen till kärlek, jag skiter i vad ni säger om vad jag tycker om en viss kille. Jag hör ofta " det kommer aldrig funka Bella.. " Men jag har planer, eller vi två och har planer. Vill vi, så klarar vi det. Förstår inte ens hur ni kan lägga er i mitt kärleksliv och säga att jag inte klarar det? Men herregud! Det är mitt val vad jag vill göra och om ni nu är mina vänner så finns ni där för mig.
Jag är så trött på att behöva trycka ner mig för en massa skit saker som jag kan välja att blunda för eller kasta bort. Jag tycker om honom och det vet ni gott och väl. Jag tänker satsa så mycket jag kan. Och ni ska inte behöva få veta hela våran historia för att få veta att vi kommer stanna vid varandra trots avståndet.
För som vän ska ni lita på mig tycker faktiskt jag. Och om ni inte känner mig? Döm mig inte för något då, kasta inte en massa skit. För då är det nog du som innerst inne mår dåligt.
Så glad som jag blir så fort han skriver, så glad är det svårt att få mig. Han får mig känna mig värdefull och att det faktiskt inte spelar någon roll vad jag väljer för vägar i livet, så stannar han oss mig. När jag känner mig som mest nere, så finns han där. Han ringer mig och pratar med mig, svarar jag inte så fortsätter han ringa. Han förklarar för mig precis hur han tycker jag är och det sätter plåster på såren.
Just nu så är jag så glad att jag är jag, att jag har mina vänner och världens bästa pojke i mitt liv. Jag ser en framtid för en gångs skull. Som liten såg jag ingen framtid, jag vela inte ens tänka på den. Nu ser jag en framtid, den är ljus och jag är glad & lycklig.
Nu har jag fått en del sagt, tack för mig.
/ Bella.
Ärligt talat? Jag skiter i om ni läser eller inte! för jag skriver det jag behöver få sagt nu och vill ni inte läsa, gör det inte! Har ni något dåligt att säga, jag skiiiiiiiiter fullt i det sisters and brothers! Jag har insett själv att jag tar åt mig av onödiga kommentarer allt för ofta, så nej nu! Har ni något bra att säga lyssnar och tar jag åt mig.

Jag ligger vaken fast jag borde sova, legat och tänkt ett tag nu. Funderat på en hel del, en jävla massa jag ska orda upp. Jag känner just nu att jag gjort så många felsteg, klivit åt vänster fast jag borde valt höger, backat när jag borde gått fram. Sagt saker som jag borde hållit inombords. Hållit saker inombords som jag borde skrikit ut.

Just nu vill jag bara orda upp allt som jag gjort fel i mitt liv, men misstag förblir som dom är nu. Jag har gjort en del dåliga saker som jag ångrar, valt fel vägar när det gäller vänner. Men just nu känner jag verkligen att jag har världens bästa vänner som är närmast mig. Dom får mig må bra, dom får mig vilja stanna och åtminstone försöka älska mig själv.

Och ja, till... Min självkänsla? den är svår att ens veta om den finns. Jag har lätt för att trycka ner mig själv på botten och låta alla andra kliva, eller nej.. STAMPA på mig. Jag tror ofta att alla driver med mig, att dom faktiskt inte vill vara mina vänner utan bara driver och ska lämna mig snart. Jag har så jävla svårt att förstå att dom stannar och är mina vänner tills dagen jag dör.

Det krävs mycket skratt, tårar & ord för att jag ska förstå det. Jag kör på min egen klädstil och jag är inte den enda. Vi alla har våran egna stil, vårat egna sätt att klä oss. Jag klär mig efter humör, efter hur jag mår.

Så många bokstäver, ord och meningar som flyger i mitt huvud nu, JAG VILL FÖRÄNDRA MIG. jag vill bli en ny människa, bry mig om mig själv och förstå att jag faktiskt har känslor och att jag sårar mig själv mer än vad dom andra gör.

Något jag är duktig på är att INBILLA MIG SJÄLV!!!!! usch vad jag hatar det. Så fort något stort och bra händer för mig, inbillar jag mig att det inte är sant, att det är bara lögner och folk som driver med mig. Jag inbillar mig att jag är ensam, stänger allt ute och vet ni vad? JAG HATAR DET. jag kan verkligen trycka ner mig på botten, få mig må piss. Ligga på golvet och verkligen störtgrina. Ingen hör, ingen ser. Jag kan ligga där i timmar och tycka synd om mig själv. Så patetiskt. Jag känner mig så jävla värdelös, så tom och kall.

Men just nu känner jag mig stark, jag känner att jag vill förändras. Jag har alltid varit så att jag skrattar, ler och visar ingenting alls. Folk ser mig som en glädjespridare och ja visst, jag skrattar nästan hela tiden, åtminstone har jag oftast alltid ett leénde på läpparna och försöker visa min bästa sida. Men jag vill kunna visa att jag inte alltid mår bäst, jag vill bara att folk ska förstå att jag inte alltid är på topp.. Jag vet verkligen inte varför det är så, jag förstår knappt på mig själv..

Tro det eller inte, men jag kan knappt se på mina föräldrar. Vi bråkar verkligen jämt, vi behandlar varandra som skit. Dom tar bort saker från mig så fort jag gör något dåligt. Allting börjar blir så ensamt, pengar försvinner, jag har ingen ork till att fråga vänner om vi ska göra något för att allt man gör kostar pengar nu för tiden. Men jag blir av med pengar när jag bråkar med mina föräldrar, dom tar min dator ibland också.

Min mobil är något dom aldrig tar, jag skulle slåss med dom för att behålla min mobil. Det är när vi bråkar som jag låser in mig själv, sätter i mitt headsätt, låter tårarna rinna & musiken rulla på. Och vet ni vad? eller jag kanske bara skriver till mig själv.

Men skitsamma. Jag inbillar mig själv, fast inte samma sak då.. Jag inbillar mig själv att jag har det bra, att alla familjer har detsamma. Men jag börjar faktiskt inse att det är inte normalt. Jag vill inte bråka, jag vill bara kunna prata med mina föräldrar om ALLT men det går inte, det funkar bara inte så.

Jag vill kunna sätta mig i köket vid köksbordet när mamma håller på därinne, berätta något nytt och förklara hur mycket jag hatar eller älskar det. Det har hänt 3 gånger att jag kunnat gjort det. Pappa? han har jag aldrig kunnat gjort så för. Och det sårar mig inte förrän jag verkligen tänker till på det.

Sen till kärlek, jag skiter i vad ni säger om vad jag tycker om en viss kille. Jag hör ofta " det kommer aldrig funka Bella.. " Men jag har planer, eller vi två och har planer. Vill vi, så klarar vi det. Förstår inte ens hur ni kan lägga er i mitt kärleksliv och säga att jag inte klarar det? Men herregud! Det är mitt val vad jag vill göra och om ni nu är mina vänner så finns ni där för mig.

Jag är så trött på att behöva trycka ner mig för en massa skit saker som jag kan välja att blunda för eller kasta bort. Jag tycker om honom och det vet ni gott och väl. Jag tänker satsa så mycket jag kan. Och ni ska inte behöva få veta hela våran historia för att få veta att vi kommer stanna vid varandra trots avståndet.

För som vän ska ni lita på mig tycker faktiskt jag. Och om ni inte känner mig? Döm mig inte för något då, kasta inte en massa skit. För då är det nog du som innerst inne mår dåligt.

Så glad som jag blir så fort han skriver, så glad är det svårt att få mig. Han får mig känna mig värdefull och att det faktiskt inte spelar någon roll vad jag väljer för vägar i livet, så stannar han oss mig. När jag känner mig som mest nere, så finns han där. Han ringer mig och pratar med mig, svarar jag inte så fortsätter han ringa. Han förklarar för mig precis hur han tycker jag är och det sätter plåster på såren.

Just nu så är jag så glad att jag är jag, att jag har mina vänner och världens bästa pojke i mitt liv. Jag ser en framtid för en gångs skull. Som liten såg jag ingen framtid, jag vela inte ens tänka på den. Nu ser jag en framtid, den är ljus och jag är glad & lycklig.

Nu har jag fått en del sagt, tack för mig.
/ Bella.

Tidigare inlägg
RSS 2.0