i never wanna lose you

Jag kan knappt fatta det, om en vecka så är jag påväg till Gällivare, om en jävla vecka.. Så som jag tjatat och viljat. varenda lov har jag hoppats och tjatat sen före vinterlovet. Och före det även, men då var jag inte lika seriös, då vela jag bara dit och se efter och lite så, det va inte lika speciellt att jag lära åka dit, ni förstår? Och sen gick det ett halvår/ett år och jag börja prata med dom därifrån igen, Ante & Philip speciellt.

Jag kunde gråta som en tok, slå mitt huvud in i en vägg, slå händerna på stenväggar och skada mig själv medvetet för att jag vart så sur, jag vela dit och ingen annan stans. Men mina föräldrar kom på bortförklarningar för att jag inte skulle dit, för att dom inte orkar hålla på tjaffsa eftersom det är 100 mil. Det är ju inte lätt att skicka iväg sin 15åriga flicka (som jag var då) iväg till gällivare själv med några hon aldrig träffat, några hon bara pratat tlf med, på msn, skype och webbat och sånt.

Så trots mitt tjat, mitt skrik och alla bråk om att jag vela dit så nu fick jag ett samtal av min vän Monika och hon skulle dit samma vecka som skolavslutningen och jag fick följa med, jag blev varm i hela kroppen vela skrika tills jag inte kunde andas, det ska bli så satans skönt att komma härifrån, att få slippa Sandviken och äntligen träffa alla från Gällivare.

Nu sitter jag här, längtar och vill spola fram tiden. Jag ska till gällivare om exakt en vecka, då kanske jag redan är där, sitter i bilen med Monika, vi båda är helt galna av det här, att vi ska få åka dit! Hon har varit där förr en gång, men hon är endå lika taggad som jag! JAG VILL DIT NU!

om en vecka, då jävlar ni!
puss♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0