Puss.

/ Bella.

jag minns första dagen som om det vore igår, när du först kommentera min bilddagbok. till slut tog du min msn, vi börja prata mer. du hade tjej, men vi skrev inget sånt då. tiden rulla på, vi prata varje dag, flera timmar. vi prata om allt möjligt, ställde upp för varandra och blev så himla nära varandra. det gick inte en dag utan att jag prata eller tänkte på dig. vi vart närmare och näramare varandra, fick veta bara mer och mer om varandra. jag började känna att jag bara vela vara med dig, vela vara hos dig och aldrig gå ifrån dig. du behandla mig bättre än alla andra, förklara hur bra jag var, hur fin jag var och hur mycket du tyckte om mig så fort du fick chansen. tillslut tog det slut mellan dig och din tjej, en del i mig va gladare än någonsin. men en del i mig visste att jag aldrig skulle få dig pga vårat avstånd mellan varandra, jag grät flera gånger för att jag bara vela vara hos dig. det hände att vi bråka väldigt ofta pga att vi inte kunde träffas, det va svårt. men vi höll på så i några månader och när du sa något fint så va mitt leénde 3 meter brett, jag va så glad med dig. innan det tog slut mellan dig och din tjej sa du till mig att du älska mig och inte vela ha någon annan än mig och jag kunde ju inget annat än att säga detsamma för jag kände ju exakt samma. men jag vart förvirrad, fatta ingenting alls. för du stanna kvar med henne fast du sa till mig att du vela ha mig. jag vart förstörd, vi börja bråka och jag ignonera dig. du ringde 52 gånger, jag kommer ihåg det så väl, jag bara titta på tlfn och grät, vela svara, men vela inte höra av dig nå mer. du smsa, du ringde och försökte verkligen. tillslut efter ett tag prata vi om allt, det löste sig. du dumpa din tjej, jag vet inte än varför. hade för mig att det va för att du tyckte om mig då, men sen efteråt alltihop sa du att det va för att hon va otrogen. men iaf, så fortsatte vi som vi gjorde tidigare, vi prata på och jag va hur glad som helst att jag hade dig, timmar i tlf, timmar på msn, timmar i sms, jag va så glad att jag hade dig. tiden rulla på, jag vart ledsen varje gång jag insåg att jag inte fick vara med dig. bilder på dig fick mig vilja vara med dig, ord av dig fick mig vilja vara i din famn, prata i tlf med dig fick mig vilja vakna upp med dig brevid mig i sängen. mina vänner sa till mig flera gånger att jag inte kunde satsa på dig, dom sa att det skulle aldrig funka mellan oss, jag grät flera gånger pga allt det där dom sa, att jag va värd bättre osv. men jag vela ju bara ha dig, jag va så fast vid dig. ingen som förstod mig alls, jag vart galen av allt. jag vela inte höra vad dom sa, men efter ett tag kände jag att du va för bra för mig, du va värd att ha någon du kan vara med när du vill, någon som bor nära och som alltid har tid för att komma hem till dig. så jag började med att ignonera dig, jag sluta svara på dina sms, blev kall och sånt. jag gjorde det för din skull, det tog sin tid att komma över dig. träffa andra killar, skaffa en ny. du vart ledsen, så jag sa " men .. det skulle ju aldrig funka mellan oss.. " och det gjorde ont i mig att behöva göra så. vi sluta prata, gled ifrån varandra. och jag kan säga dig nu, tårarna rinner när jag skriver allt det här, att faktiskt skriva ner hur dumt jag beteéde mig emot dig. jag gråter nu pga att jag vill vara med dig hela tiden. men vi sluta prata helt, hade kvar ditt nummer, din msn, din facebook, din bdb och allt. höll reda på dig, titta på bilder på dig i stort sätt varje dag. och att veta idag att jag förstörde dig, att jag gjorde dig ledsen, det gör mig förstörd/ledsen/tar sönder mig innombords. jag va så inåthelvete dum emot dig, att jag kunde göra så kan jag inte förstå idag. men vi prata som sagt inte på ett tag. sen börja vi prata typ en gång igen, jag vart glad. men tårarna spruta samma kväll, för jag vela ha dig så jävla bad. men det va bara att vänta tills du skulle skriva igen, men vi skrev inget mer. sen började jag tänka på annat, hade fullt upp, tankarna med dig försvann på något dumt sätt. tiden bara gick, och nu för ca en månad sen, insåg jag hur mycket jag vela verkligen ha dig igen. jag börja gråta då över att jag titta gamla bilder, gamla saker vi skrivit. det va när jag satt vid min gamla dator, så fick nå fel, börja grina som satan. stängde av datorn och gick och la mig i sängen, smsa med en nära vän och lyssna på musik. hon sa att om jag vela så skulle jag försöka prata med dig, förklara lite. så jag skrev till dig, du va verkligen inte glad. jag bad dig smsa mig, du smsa och skrev " vad vill du? " jag vart såklart ledsen.. men jag förtjänade inte bättre efter allt jag gjorde mot dig tidigare, jag skrev bara att jag vela prata med dig.. vi skrev lite, tiden rulla på och vi stod på samma plats som förr. men det går upp och ner nu.

jag ångrar allt jag gjorde, jag va dum i huvet. men det duger inte för dig, du verkar inte vilja förlåta mig för allt och jag har gjort allt jag kan. önskar jag kunde sätta mig på tåget och bara åka till dig, men så lätt är det inte.. du kommer aldrig förstå hur mycket jag önskar att jag vore hos dig, att vara din och aldrig gå. jag känner flera gånger att jag vill ha dig här, brevid mig i sängen. att du ska hålla om mig när jag gråter. hålla din hand och gå till affären köpa godis och dricka, hem och mysa hela kvällen. titta på film, skratta mysa och bara känna din närhet. få hålla om din midja och känna ditt hjärta slå, känna hur du är nära och aldrig låta dig gå. känna dina läppar emot mina, det är bara en av dom många drömmar jag har som du kan göra sanna. men det kanske är dags att gå och inse att drömmar får förbli drömmar.

om du skulle läst, om du har läst eller hur det nu är, så vet jag att du vet vem du är.

jag älskar dig.

jag minns första dagen som om det vore igår, när du först kommentera min bilddagbok. till slut tog du min msn, vi börja prata mer. du hade tjej, men vi skrev inget sånt då. tiden rulla på, vi prata varje dag, flera timmar. vi prata om allt möjligt, ställde upp för varandra och blev så himla nära varandra. det gick inte en dag utan att jag prata eller tänkte på dig. vi vart närmare och näramare varandra, fick veta bara mer och mer om varandra. jag började känna att jag bara vela vara med dig, vela vara hos dig och aldrig gå ifrån dig. du behandla mig bättre än alla andra, förklara hur bra jag var, hur fin jag var och hur mycket du tyckte om mig så fort du fick chansen. tillslut tog det slut mellan dig och din tjej, en del i mig va gladare än någonsin. men en del i mig visste att jag aldrig skulle få dig pga vårat avstånd mellan varandra, jag grät flera gånger för att jag bara vela vara hos dig. det hände att vi bråka väldigt ofta pga att vi inte kunde träffas, det va svårt. men vi höll på så i några månader och när du sa något fint så va mitt leénde 3 meter brett, jag va så glad med dig. innan det tog slut mellan dig och din tjej sa du till mig att du älska mig och inte vela ha någon annan än mig och jag kunde ju inget annat än att säga detsamma för jag kände ju exakt samma. men jag vart förvirrad, fatta ingenting alls. för du stanna kvar med henne fast du sa till mig att du vela ha mig. jag vart förstörd, vi börja bråka och jag ignonera dig. du ringde 52 gånger, jag kommer ihåg det så väl, jag bara titta på tlfn och grät, vela svara, men vela inte höra av dig nå mer. du smsa, du ringde och försökte verkligen. tillslut efter ett tag prata vi om allt, det löste sig. du dumpa din tjej, jag vet inte än varför. hade för mig att det va för att du tyckte om mig då, men sen efteråt alltihop sa du att det va för att hon va otrogen. men iaf, så fortsatte vi som vi gjorde tidigare, vi prata på och jag va hur glad som helst att jag hade dig, timmar i tlf, timmar på msn, timmar i sms, jag va så glad att jag hade dig. tiden rulla på, jag vart ledsen varje gång jag insåg att jag inte fick vara med dig. bilder på dig fick mig vilja vara med dig, ord av dig fick mig vilja vara i din famn, prata i tlf med dig fick mig vilja vakna upp med dig brevid mig i sängen. mina vänner sa till mig flera gånger att jag inte kunde satsa på dig, dom sa att det skulle aldrig funka mellan oss, jag grät flera gånger pga allt det där dom sa, att jag va värd bättre osv. men jag vela ju bara ha dig, jag va så fast vid dig. ingen som förstod mig alls, jag vart galen av allt. jag vela inte höra vad dom sa, men efter ett tag kände jag att du va för bra för mig, du va värd att ha någon du kan vara med när du vill, någon som bor nära och som alltid har tid för att komma hem till dig. så jag började med att ignonera dig, jag sluta svara på dina sms, blev kall och sånt. jag gjorde det för din skull, det tog sin tid att komma över dig. träffa andra killar, skaffa en ny. du vart ledsen, så jag sa " men .. det skulle ju aldrig funka mellan oss.. " och det gjorde ont i mig att behöva göra så. vi sluta prata, gled ifrån varandra. och jag kan säga dig nu, tårarna rinner när jag skriver allt det här, att faktiskt skriva ner hur dumt jag beteéde mig emot dig. jag gråter nu pga att jag vill vara med dig hela tiden. men vi sluta prata helt, hade kvar ditt nummer, din msn, din facebook, din bdb och allt. höll reda på dig, titta på bilder på dig i stort sätt varje dag. och att veta idag att jag förstörde dig, att jag gjorde dig ledsen, det gör mig förstörd/ledsen/tar sönder mig innombords. jag va så inåthelvete dum emot dig, att jag kunde göra så kan jag inte förstå idag. men vi prata som sagt inte på ett tag. sen börja vi prata typ en gång igen, jag vart glad. men tårarna spruta samma kväll, för jag vela ha dig så jävla bad. men det va bara att vänta tills du skulle skriva igen, men vi skrev inget mer. sen började jag tänka på annat, hade fullt upp, tankarna med dig försvann på något dumt sätt. tiden bara gick, och nu för ca en månad sen, insåg jag hur mycket jag vela verkligen ha dig igen. jag börja gråta då över att jag titta gamla bilder, gamla saker vi skrivit. det va när jag satt vid min gamla dator, så fick nå fel, börja grina som satan. stängde av datorn och gick och la mig i sängen, smsa med en nära vän och lyssna på musik. hon sa att om jag vela så skulle jag försöka prata med dig, förklara lite. så jag skrev till dig, du va verkligen inte glad. jag bad dig smsa mig, du smsa och skrev " vad vill du? " jag vart såklart ledsen.. men jag förtjänade inte bättre efter allt jag gjorde mot dig tidigare, jag skrev bara att jag vela prata med dig.. vi skrev lite, tiden rulla på och vi stod på samma plats som förr. men det går upp och ner nu.

jag ångrar allt jag gjorde, jag va dum i huvet. men det duger inte för dig, du verkar inte vilja förlåta mig för allt och jag har gjort allt jag kan. önskar jag kunde sätta mig på tåget och bara åka till dig, men så lätt är det inte.. du kommer aldrig förstå hur mycket jag önskar att jag vore hos dig, att vara din och aldrig gå. jag känner flera gånger att jag vill ha dig här, brevid mig i sängen. att du ska hålla om mig när jag gråter. hålla din hand och gå till affären köpa godis och dricka, hem och mysa hela kvällen. titta på film, skratta mysa och bara känna din närhet. få hålla om din midja och känna ditt hjärta slå, känna hur du är nära och aldrig låta dig gå. känna dina läppar emot mina, det är bara en av dom många drömmar jag har som du kan göra sanna. men det kanske är dags att gå och inse att drömmar får förbli drömmar.