Något/någon jag inte kan leva utan
Min pappa - Jag skulle ha så jävla svårt att förlorara honom, han och jag har blivit som bästavänner. förr kunde vi knappt ha en diskusion utan att bråka, det vart alltid skrik mellan oss och jag sprang alltid iväg och gjorde en del dåliga saker, aldrig något stort som ta självmord, men jag har slagit i mina nävar i allt möjligt tills jag blivit så öm att jag gråter. men nu finns det inget bättre än min och pappas vänskap eller vad man ska kalla det? men nåja ni förstår! Som när vi sätter oss i bilen och ska någonstans, jag sitter i fram med pappa alltid, jag tar upp fötterna på instrumentbrädan och höjer musiken, sen varje gång vi ser en gul bil, slår vi på varandra, det är alltid en tävling, ibland fuskar vi båda två också, men nu för tiden kan vi iaf skratta åt allt. förr fick jag aldrig pengar, det hade sina andledningar, skolan skötte jag då verkligen inte, vela inte ens försöka. men nu när jag försökt, valt vad jag ska göra och berättat precis som jag vill göra, mina mål. så nu ställer han upp för mig mer, hjälper mig med allt möjligt. visst kommer bråk ibland, men inte som förr. vi börja stört bråka förr på min födelsedag, till och med då. jag grät som en tok, men se nu? Folk tittar på oss när vi går och slår gul bil på varandra, när inte mamma är hemma och eftersom kim jobbar i sthlm, då åker vi jämt å äter ute mat. och förr kunde vi heller knappt ens sitta kvar å äta, vi börja bara tjaffsa över något litet då också, men nu sitter vi bara å skrattar när vi sitter kvar.
Min pappa har blivit en av mina bästavänner.
Kommentarer
Postat av: Haris
hei bella :D, kan vi inte chatta , vad ar din msn :D?
Trackback
